Samvete

Liksom alla vettiga föräldrar så lär vi barnen att vara rädda om naturen. Förutom det vanliga så måste man här dessutom tänka på att 1. hålla ordning på sakerna på däck så att de inte åker i sjön och 2. inte mata vilda djur eller fiskar eftersom de då kanske vänjer sig vid att bli matade och sedan lämnas vind för våg (syndrom sommarkatt).

Den snälla gamla trollpackan på båten framför fick oss att helt glömma regel nummer två. Hon visade hur hon slängde i skinkbitar och den fulaste fisk man kan tänka sig kom ända upp till ytan för att glufsa i sig. En två meter lång hajsugare med överdimensionerad underkäke. Vi var förtrollade! Fy vad kul det var!

Med hjälp av chips och kalkon fick vi den så småningom att flytta över till vår båt (under menar jag). Det var roligt att sitta vid badstegen och slänga i saker som flöt eftersom den kom så nära då. Alice höll en skål med macaroni and cheese precis under ytan och den kom och åt ur skålen!

Morgonen därpå var vi spända på om vår nya vän var kvar. Carl Bertil slängde i en bit knäckebröd och vi väntade. Så från ingenstans kom den plötsligt farande. Glufs! Gissa om Carl Bertil också tyckte att detta var spännande! ÖÖh! ÖÖh!

Till sist började det kännas olustigt. Tänk om hajsugare är överkänsliga mot gluten? Kalkon är väl inte särskilt naturligt för en fisk att äta? Vi avbröt matandet. Barnen tog farväl av sin vän och åkte in till stranden, jag var kvar för att städa båten.

Trots att samvetet hade börjat bryta igenom förtrollningen kunde jag inte låta bli att skrapa ur gröttallrikarna över däck. Den såg så glad ut! Tycker du om gröt lilla vän? Vänta, här kommer lite mer, med socker på! Nej nu måste jag verkligen sluta. Adjö lilla stora fula fisk.

Jag spolade av sittbrunnen med en hink vatten och, åh nej! Två klädnypor for i! Hajsugaren var snabbt framme för att se vad jag nu hade för läckerheter att erbjuda. Nej, nej, nej. Inte dem! Det är inte mat förstår du! Usch. Tvi. Inte äta, inte äta inte ätainteätainte snällasnällaintedom!

Han nosade på den ena. Tog ett varv. Nosade på den andra. Såjasåja uschuschusch. Simma bort nu i stället. Schas!

Glufs!

Neej! Spotta ut den! Inte i munnen! Tvi! Farligt! Urk!

För sent.

Denna hajsugare syntes inte mera till. Jag fick sådan ångest att jag gick in. Men sen gick jag ut igen och i ren desperation slängde jag i en sista brödbit. Ingen hajsugare. Ingen hajsugare.

Förlåt.