Och nu?

Vi kom hit till Georgetown för en dryg vecka sedan. Georgetown var ett mål och vi har nått det. Väl värt att glädjas över under några minuter. Det gjorde vi!

Kul, alltså, men vad gör vi nu? Under hela resan har vi undvikit att prata om framtiden. Faktiskt. Vi har inte ens tänkt på den nämnvärt. Vi bestämde tidigt att vi skulle spara det tänkandet och pratet till maj och Georgetown.

Och här var vi nu. Det gick förvånansvärt snabbt att lista alla alternativen när vi väl satte igång. Jag menar, ingen av oss hade ju tänkt på framtiden, ändå hade båda plötsligt en hel hoper vettiga förslag: Förvara båten på land i Georgetown (har visat sig omöjligt eftersom vi är för breda), förvara båten på land på Long Island (Bahamas, inte New York)((har visat sig omöjligt eftersom de inte har landförvaring av båtar trots att hemsidan meddelar motsatsen)), förvara båten i Kuba (kommer inte ihåg argumentet men vi droppade det förslaget), förvara båten i vattnet (för nervöst, orkansäsong är ändå orkansäsong), förvara båten på Long Island (New York, inte Bahamas)((våra vänner insisterade ett tag på detta, vi skulle få bo i deras fjällstuga i Vermont tills vi kom på något bättre))(((seriöst!))), att segla hem (kommer inte på frågan … men okej, släng iväg ett mail du, och kolla om någon vill hänga med dig, hahaha).

Och så vidare.

Vänta ett tag! Vilka alternativ har vi nu? Egentligen? Om vi torrförvarar båten här någonstans - ponera att vi hittar ett ställe som kan hysa oss - när ska vi då sälja den/utnyttja den/ta hem den?

Listan blev snabbt kortare. Och inom bara några dagar hade två frivilliga besättningsmän anmält att de gärna ville segla över Atlanten med kapten Anders. (Kapten och kapten, ha!)

Va? Vaddå svara dem? Om de ska komma eller ej? Inte vet jag! Köpa biljetter åt dem? Nu? Gah! Panik! Vilket stort beslut!

Anders är mellanchef och kan sin argumentationsläxa: Ni kan väl förresten också följa med? Det blir ju jättekul! (Och billigare än att skicka hem oss med flyg. Reds anm.) Kom igen! Åtminstone Alice kan väl få hänga med … Jo, så gör vi … Aaliiice!

Okej! Okej! Vänta lite. Lugn nu. (Uaaah! Hjääälp!) Bara jag slipper! Okej? Och barnen! Jag tar barnen! (Panik, panik.) Snälla, nej! Jag vägrar! Inte jag i en båt mitt på Atlanten. Hemska tanke! Aldrig. Kaaan inte du och de där killarna göra det utan oss? Snääälla! Och jag får flyga, med alla barnen. Please!

Okej, om du vill det så. Jag gör väl det. Då svarar jag dem att de kan boka biljetterna.

??

Jaha. Vad kan jag säga? Jag har nu stoppat ner mitt huvud i en sandhög. Nerifrån den sandhögen försöker jag titta efter hus till salu i Saltsjöbaden inflyttningsklara i juli. Jag ser mest sand. Och på natten drömmer jag om höga vågor.