Jag vaknar med solen halv sju och börjar klättra över mamma, som irriterande nog ligger tvärsöver fotändan på kojen. Hon lyfter mig tillbaka längst in i kojen och sätter trött min lilla väska med leksaker bredvid mig. Vad har hon tänkt att jag ska hitta på med tre legobitar, några fingerdockor och en boll? Prova själv hur länge du kan roa dig med detta!
Jag plockar ändå pliktskyldigast med mina grejer en minut eller två, kanske visar jag mamma en legobit, och eftersom hon envisas med att blunda så trycker jag den ända in till synnerven direkt. Där tror jag att hon får en god titt.
Sen klättrar jag, med lite större beslutsamhet, ner och nu försöker mamma inte ens hindra mig. Hon låter mig faktiskt gå ända till nödskåpet där vi förvarar första hjälpen-väskan, lite vatten och ibland, kex! När jag som bäst står och letar efter kexen lyfter hon upp mig och sätter in mig i Alice koj, eller Aba som jag kallar henne, eftersom Alice är ett mycket onödigt namn.
Aba har svårt att dölja sin glädje över att se mig! Nu ska här lekas med lite riktiga grejer! Det finns kameror, böcker, snäckor, smyckeskrin och en hel massa annat att pilla med. Jag plockar alltid ner allting från hyllan på en gång, det är ju lika bra. Om Aba ser lite trött ut så låtsas jag kasta ut någon liten grej genom sidoluckan och då blir det genast liv i henne. Vi har faktiskt riktigt roligt!
När jag har underhållit Aba en god stund blir jag alltid så sugen på välling. Det slår aldrig fel. Lelelelelelelel ropar jag, med tungan farandes från mungipa till mungipa. Mamma gör välling och jag dricker den i soffan. Ah. Gott. En liten mikropaus.
Man kan dock inte vila för länge, nu är det dags att gå ut. Jag brukar ropa på pappa, eller mamma, som jag kallar honom, eftersom pappa är ett mycket onödigt namn. (Ibland går jag ut ensam, då ropar mamma på pappa åt mig. Det funkar ju det med.) Honom tar jag med mig på en av följande utflykter: klättring på överbyggnaden, kullerbyttor på näten, bad från stegen eller helt enkelt en liten jolletur. Bianca brukar också hänga med, eller Bab som jag kallar henne eftersom Bianca … ja, ni fattar.
Vid frukosten har jag fullt sjå att upplysa mamma om att kaffet är varmt. Vi har liksom en procedur som hon gillar där jag pekar på kaffekoppen och säger varmt och hon upprepar varmt. Vi kör det ungefär tio gånger, på det viset vet jag ju att hon förstår. När det är klart brukar jag be att få smör och marmelad direkt i handen, eftersom jag inte äter bröd, men mamma (någon av dem) envisas med att lägga det på en brödbit ändå. Krångligt, om ni frågar mig.
Efter frukosten kollar jag alltid vad som finns i fruktnäten. Jag ber att få en apelsin eller banan, det är lika bra, eftersom jag har märkt att det försvinner frukt från näten!
Hyfsat mätt drar jag sedan med hela gänget in till stranden. De blir alltid lite rastlösa ombord och klockan är ju redan åtta! Dags att påbörja arbetet med att förflytta stranden! Nu när semestertiden närmar sig har jag emellertid kommit på mig själv med att allt oftare ta rast och bara ligga och flyta i vattenbrynet! Aah. Skönt att unna sig lite vila!
Tillbaka ombord ber jag att få en apelsin eller banan från fruktnäten, som sagt, det gäller att vara på hugget om man ska få ta del av frukten. Efter en överflödig vila är det lunchdags. Har jag tur så serveras det majskolvar, avocado eller gurka. Efter lunchen brukar jag titta till fruktnäten. Se! Jag visste det! Antalet frukter har redan minskat betänkligt! Jag tar så många jag får. Som sagt, det gäller att tänka på sig själv här!
Eftermiddagen brukar vi spendera på stranden. Det finns alltid lite kvar att flytta runt på och sen är det ju skönt, som sagt, att bara ligga och flyta i vattnet.
Ja, efter det är det dags för ännu en överflödig vila, lite matlagning, där jag har förtroendet att sitta med och upplysa om hur varmt det är i området kring spisen, dukning och såklart, middag.
Efter maten kontrollerar jag fruktnäten och, mycket riktigt! Mina farhågor besannas! Det är tomt! Imorgon måste jag ha ännu bättre koll på dessa fruktnät.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment