Pedagogen igen

Det är mitt på dagen och Anders kommer på något vis in på detta med väderstreck. Åhör honom gör några killar i fem- till åttaårsåldern.
- Listen, I am going to teach you a trick!
Alla lyssnar nyfiket. Ett hemligt trick!
- Like this you can always tell wich way is south!, fortsätter Anders, synbart upplivad av barnens entusiasm.
- Now, where is the sun?, frågar han vidare.
- Right above us, Sir.
- Eh, okay. But what if you stand like me.
Alla ställer sig huller om buller, med benen lätt särade och armarna längs sidorna.
- No, I mean facing the sun, fortsätter han tålmodigt.
- ?
- Anyway, where is your shadow then?
- Right under me, Sir!
- No, no. It is a little bit behind you too. See?

Killen tittar ner mellan sina ben, där skuggan mycket riktigt faller, men den buktar faktiskt ut med en liten huvudform bakom honom också, eftersom vi inte riktigt befinner oss exakt på ekvatorn.

En kille står vänd åt andra hållet. Och ytterligare en annan står i sidledd. De kollar upphetsat bakom sig, efter den utlovade skuggan.

- Where is my shadow, Sir? I have no shadow behind me. Of course, that is because I am faster than my shadow!

Den duktiga eleven med skuggan på rätt sida om sig börjar nu hoppa för att också slippa undan sin skugga.

- Okey.
Några svettdroppar syns på Anders överlepp. Dags att sammanfatta detta nu. Inga krumbukter, bara klartext.
- Well, when you are facing the sun at noon, then you are facing south. And where your shadow is, that is north.
- That is north Sir! I know that! And I am facing it! Look!
Killen som hela lektionspasset har stått vänd åt fel håll pekar ivrigt åt norr. Anders ger upp och vill byta ämne till fiske. En av killarna avbryter honom dock.

- What about that trick you were going to teach us? What was that about?