Vänner

Vi har anpassat oss snabbt och blivit sådana som dyker på och börjar prata med alla vi möter, som ser det minsta intressanta ut. Så gör båtfolket här, utsvultna som de är på kontakter utanför den egna besättningen. Och även vi alltså. Har någon barn är lyckan total, då måste man nästan bjuda ombord vederbörande redan i andra meningen. Naturligtvis träffar man minst sagt intressanta människor på det viset.
De första vi mötte hette Donna, David och Margaux. Donna är någonstans i sena fyrtioåldern, David sextio någonting och Margaux elva. Deras båt Fandango är en Bristol 48. Vi låg som bojgrannar i Las Olas Marina i Fort Lauderdale.

Själva mötet ägde rum i marinans konferensrum, där fanns nämligen en tv, nätkabel och ett stillaliggande golv med heltäckningsmatta som Fratte faktiskt tog sina första steg på, precis ett år gammal. Vädret var inget vidare så det blev många dagar i konferensrummet med lek, pyssel och tv-tittande, och långa kvällar ombord med vin och babbel.
Till vardags bor familjen Z-D på Manhattan och de började sin seglats i december, alltså ända uppifrån New York. Precis som vi var de på väg till Bahamas och vi bestämde att vi skulle träffas där.
Efter en intensiv vecka lämnade vi våra nyfunna vänner och stack ner till Miami. De hade problem med sin generator och behövde stanna ett tag till för att fixa med den.

Efter sju veckor mailade vi besättningen på Fandango för att höra var de befann sig. En dryg vecka gick och vi hörde ingenting från dem. Så en vacker dag, när vi låg ankrade precis utanför en villa med sjötomt i Nassau (där har vi nämligen upptäckt att vi kommer åt någon stackares trådlösa, olåsta nätverk) så hade vi på vår vhf (vilket vi nästan aldrig har!) och hörde: ”Nassau Harbour Control, Nassau Harbour Control, this is Fandango.”

Vi fick eld i baken och sprang upp med kikare på däck. Jo, Alice var säker på att hon såg dem långt i fjärran! Efter att ha blivit godkända av Harbour Control hörde vi hur de försökte anropa Yacht Haven utan att riktigt lyckas. Härvidlag var vi övertygade om att det var våra vänner och vi anropade dem! Anders åkte till och med med jollen för att möta upp och lotsa dem till vårt ankringsställe. Det var ett glatt återseende!
Nu har vi hängt ihop under en lika intensiv vecka och befinner oss tillsammans på Norman’s Cay. I eftermiddag ska vi fortsätta söderut ihop, nästa stopp Shroud Cay. /K.