Fånga dagen

Sånt som inte fastnar på kort.

Calle Berra har däckat i bärstolen som Anders bär på ryggen, under vår inte så långa trecking-promenad på Waderick’s Wells. Vi låter honom sova vidare på en handduk på stranden. Han ligger utspridd över hela handduken, fullkomligt avspänd. Det är skugga, en lätt bris som svalkar, fågelsång. Jag sitter bredvid och tittar ut över vattnet. Alice, Bianca och Anders har hittat lånekajaker och de vispar frenetiskt med paddlarna för att komma framåt, mot strömmen som är ganska stark. När jag tittar på Calle Berra igen så har en liten ödla smugit sig fram och nosar på hans hand. Carl Bertil slår upp ögonen, blinkar yrvaket ett par gånger. Det tar en liten stund innan han förstår var han är. Men så reser han sig och sticker efter ödlan upp mot buskaget. ”Ööh, ööh, ööh!!”

Den kvällen har vi knytkalas på stranden tillsammans med fem andra båtars besättningar. Bianca är rastlös och står och tjatar om vad olika lekar och sporter heter på engelska. Jag svarar avmätt. Nästa gång jag tittar upp så har hon fått med sig ett ansenligt gäng vuxna på kull, springtävling, längdhopp och herre på täppan ute på flotten. Alla skrattar. Och flåsar! Och skrattar igen. Och blöter ner sig. Hon är ett sånt energiknippe!

Alice har hittat en bit drivved och en kolbit från en gammal eldhärd. Hon sitter koncentrerat och arbetar. Innan man vet ordet av så har hon skissat en segelbåt på träbiten. Nu ligger litet ett konstverk på stranden på Waderick’s Wells för alla att beskåda. /K.